Öppna Porten
Hon vilar sig vid hörnet
Vaggar sig själv till sömns.
Djupt i tankar om löften
Som aldrig hölls.
Tårarna är slut.
En ihålig framtid skymtas.
Känslorna kallnar.
Och för sig själv.
Viskar hon,
Låt regnet rensa
Och själen brinna
Vid detta gathörn
Låt mig försvinna.
Hon vandrade oupptäckt
Och bortglömd.
Försjunken i drömmar,
Som inte längre dröms.
Vetskapen om att ingen bryr sig
Etsar sig i själen,
Speglas i ögonen.
Trots att ingen lyssnar
Viskar hon
Låt regnet rensa
Och själen brinna
Vid detta gathörn.
Låt dem försvinna
Syns inte utanpå men insidan är trasig
Vaggar sig själv till sömns.
Djupt i tankar om löften
Som aldrig hölls.
Tårarna är slut.
En ihålig framtid skymtas.
Känslorna kallnar.
Och för sig själv.
Viskar hon,
Låt regnet rensa
Och själen brinna
Vid detta gathörn
Låt mig försvinna.
Hon vandrade oupptäckt
Och bortglömd.
Försjunken i drömmar,
Som inte längre dröms.
Vetskapen om att ingen bryr sig
Etsar sig i själen,
Speglas i ögonen.
Trots att ingen lyssnar
Viskar hon
Låt regnet rensa
Och själen brinna
Vid detta gathörn.
Låt dem försvinna
Syns inte utanpå men insidan är trasig
Kommentarer
Trackback